Nattjobb funkar för mig!

Datum: 2013-01-21 Tid: 05:41:00

Fotot tillhör Cindy DigitalFantasyArt
 
Empati och en brinnande längtan att vilja göra världen till en vackrare plats är nog vanligt hos särskilt sensitiva. Enligt Ilse Sand söker sig många HSP personer till omhändertagande yrken för att få utlopp för denna sida. Så var det för mig också. Jag har jobbat inom vården sedan jag var 17 och inom alla slags grenar som finns som äldreomsorg, dagcenterverksamhet, boendestöd etc.

 

Men att arbeta med ett emotionellt krävande yrke kan vara påfrestande. Om man är en HSP person är kanske risken ännu större för psykisk ohälsa. Enligt Ilse Sand är utbrändhet och depression vanligt. Jag har själv varit sjukskriven av den anledningen. Ett tag fick jag sluta helt med att arbeta inom vården för jag "tog alltid med mig jobbet hem". Som jag har avundats arbetskamrater som kunnat hålla en distans och fortfarande varit bra på det de gör!

 

Hur gör man då för att hitta balansen så att man klarar av ett vårdyrke? För mig löste sig alla problem när jag fick ett nattjobb som personlig assistent vilket jag jobbar med fortfarande. Jag har alltid haft sömnproblem och sover väldigt oroligt och lätt i perioder. Hunger, kyla och förlorad sömn påverkar mig som HSP person mycket starkt och även om jag ogillar ordet överkänslig så finns det nog inget annat ord som bättre beskriver hur jag blir då. Jag är även nattmänniska och har svårt för dagjobb (som ju överlag också är mer psykiskt och fysiskt ansträngande).

 

Mitt nuvarande jobb passar bra om man är särskilt sensitiv eftersom det är otroligt lugnt. I princip sitter jag vak om något skulle hända för då blir det allvar fort men överlag är det få sysslor. På ett tiotimmarspass jobbar jag vanligtvis aktivt 2h med lätta uppgifter eftersom min brukare sover hela natten. Det betyder alltså att det finns gott om tid att få ladda batterierna igen. Egentiden är jätteviktig eftersom jag får möjlighet att sålla alla intryck med att reflektera och filosofera igenom dagens händelser och planera kommande.

 

Det bästa är att jag inte har någon press på mig alls. Om jag är överstimulerad och trött så blir det en film eller en TV-serie jag redan sett för att "vila" huvudet. Är jag istället inspirerad och energisk lever jag ut min kreativitet med vad jag känner just för stunden. Då brukar jag meditera, visualisera, läsa, plugga, jobba med olika projekt jag har, skriva, rita, redigera bilder eller något annat. Att styra inspirationslusten efter hur jag mår för stunden passar mig som HSP-person väldigt bra.

 

Arbetsmiljön är väldigt rogivande, det är mörkt, svalt och knäpptyst. Jag jobbar också helt själv utan arbetskamrater så jag har inga krav på mig att vara social och kallprata. Sedan brukar jag planera in så att tråkiga privata saker görs på jobbet som att betala räkningar, gå igenom deklarationen, fixa hål i en tröja och sådär. Ingen stress när man kommer hem när man inte orkar ge sig på sådana saker vilket gör att man sover som ett litet barn när man går av på morgonen!

 

Så, mitt jobb passar mig perfekt och jag är otroligt tacksam för att jag har den möjligheten! :-)


3D-film och högkänslighet

Datum: 2013-01-13 Tid: 16:10:00

Fotot tillhör Cindy DigitalFantasyArt
 
Igår var jag på bio och såg The Hobbit i 3D. Det var faktiskt första gången som jag såg en film i 3D (ja, jag vet jag är lite seg) och förväntningarna var höga. För dig som inte vet så simulerar 3D-effekten ett tredimensionellt djup och det gör att man kan leva sig in i en film på ett helt nytt sätt, det känns mer verkligt för man upplever ett djupare intryck. Men man kan känna obehag som ansträngda ögon, yrsel och huvudvärk.
 
Då vi särskilt sensitiva redan lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå och därför behöver mer tid och energi än andra att smälta alla intryck, så var jag ärligt talat orolig för hur jag skulle klara av en 3D-film. Tycker också att det känns oartigt att gå mitt under en bio ifall jag inte skulle fixa det.
 
Men till min förvåning så gick det jättebra! De första 10-15 minuterna var lite jobbiga för det var så mycket intryck att jag knappt kunde sålla i dem men sedan kom jag in i det. Efter bion så hade jag lite ansträngda ögon och var otroligt trött i huvudet men det tyckte jag att det var värt för det var en häftig upplevelse.
 
Fast jag kände ändå att jag missade saker i 3D-film. Det blev för mycket intryck att sortera på för kort tid och då var det som om hjärnan sa ibland "Nej, nu är det för mycket" och så blev allt bara suddigt. Jag kunde bli helt fascinerad av en detalj i en scen men sedan kom något annat snyggt in som tvingade mig att ändra fokus snabbt och då blev slutresultatet rörigt. Så jag gillade 3D och skulle gärna vilja se en film med denna effekt igen men jag tror att en riktigt bra HD-film passar mig bättre faktiskt.