Igår var jag på bio och såg The Hobbit i 3D. Det var faktiskt första gången som jag såg en film i 3D (ja, jag vet jag är lite seg) och förväntningarna var höga. För dig som inte vet så simulerar 3D-effekten ett tredimensionellt djup och det gör att man kan leva sig in i en film på ett helt nytt sätt, det känns mer verkligt för man upplever ett djupare intryck. Men man kan känna obehag som ansträngda ögon, yrsel och huvudvärk.

 

Då vi särskilt sensitiva redan lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå och därför behöver mer tid och energi än andra att smälta alla intryck, så var jag ärligt talat orolig för hur jag skulle klara av en 3D-film. Tycker också att det känns oartigt att gå mitt under en bio ifall jag inte skulle fixa det.

 

Men till min förvåning så gick det jättebra! De första 10-15 minuterna var lite jobbiga för det var så mycket intryck att jag knappt kunde sålla i dem men sedan kom jag in i det. Efter bion så hade jag lite ansträngda ögon och var otroligt trött i huvudet men det tyckte jag att det var värt för det var en häftig upplevelse.

 

Fast jag kände ändå att jag missade saker i 3D-film. Det blev för mycket intryck att sortera på för kort tid och då var det som om hjärnan sa ibland "Nej, nu är det för mycket" och så blev allt bara suddigt. Jag kunde bli helt fascinerad av en detalj i en scen men sedan kom något annat snyggt in som tvingade mig att ändra fokus snabbt och då blev slutresultatet rörigt. Så jag gillade 3D och skulle gärna vilja se en film med denna effekt igen men jag tror att en riktigt bra HD-film passar mig bättre faktiskt.