Konstiga tankar ibland...
Datum: 2013-01-25 Tid: 05:17:00
"Ibland är det som om du tar något av vad jag säger och gör det till något annat. Som om du hoppar fram flera steg i ditt tänk. Men du glömmer vägen dit."
Jag blev helt stum, visste inte vad jag skulle säga. Hennes ord gick rakt in i mig, längst in och stannade där. Ingen har fångat in problematiken med mitt tänk så bra. Att jag överanalyserar och tänker för mycket på framtiden har jag hört många gånger. Men ingen har sagt det på det sättet förut. Jag ligger alltid steget före i mitt tänk. Men det betyder inte i sin tur att andra gör det.
Det här var första gången jag förstod hur mitt tänkande påverkar och i vissa fall skapar problem för mig själv i relationer. Det är naturligt för mig att analysera intrycken jag får, särskilt det sagda och det jag känner in känslomässigt. Men det gör också att risken ökar för att analysera sönder saker. Det som från början är ganska obetydligt kan till slut bli hundra gånger större i mitt huvud. Då ska jag genast tänka ut lösningar från alla möjliga vinklar och älta det och allt detta innan problemet ens uppstått! Det i sin tur skapar missförstånd och vips så är problemet ett faktum.
Genom att hela tiden ha huvudet i framtiden så missar man att vara närvarande i nuet. Det går inte att snabbspola till framtidsdrömmen man önskar. Drömmen eller målet är som ett färdigt pussel och vår uppgift är att fokusera på småbitarna och jobba oss fram. Det går inte att hoppa över en pusselbit, alla behövs. Det är bara att andas in, ha tålamod, testa och treva sig fram med vilken bit som passar bäst och sedan ta nästa bit och så nästa osv. Alltid en bit i taget, en dag i taget, ett ögonblick i taget. Tills pusslet klart.
Nuet är processen som krävs för att framtiden ska bli komplett!
Tacksam för lögner
Datum: 2013-01-22 Tid: 00:09:00
Jag och hon har haft många diskussioner om detta för hon är expert på att ljuga eller som hon själv uttrycker det - undanhålla sanningen. Hon är komplicerad, hon är bra på att förneka, förtränga och vinkla sanningen. Framförallt är hon rädd för att bli sårad eller verka sårbar. Det gör att hon inte vågar blotta sig och erkänna sina känslor, allra minst för sig själv. Att ha en relation med en sådan person blev därför problematiskt och det var här som min särskilda sensitivitet samt mina inre tillitsproblem krockade fullständigt.
Det var passionerat mellan mig och henne och jag kände hennes känslor lika tydligt som om de var mina egna. Jag har alltid kunnat känna in henne bra, sett rakt igenom hennes fasader. Men det tog tid för henne att hänga med i vad som hände mellan oss, det var för nytt. Så hon förnekade länge sina känslor och sa att hon inte hade samma känslor för mig som jag hade för henne. Det blev fullständigt kaos för mig då för jag kände ju att hon förmedlade något helt annat än det hon sa. Det är ju samma sak som att träffa en person som säger att denne älskar dig men som man känner i hela kroppen hatar en, det går inte att lita på orden då. På samma sätt kunde jag inte lita på Hennes ord.
Det gör väldigt mycket med ens självkänsla att utsättas för verbala smällar gång på gång av det slaget. Jag tvivlade på mig själv, på vad jag kände in och det i sin tur gjorde att jag fick brottas med min självkänsla och på om jag duger som jag är. Framförallt med tanke på att hon är en eftertraktad person och kan få och har fått precis vem hon vill. Hennes lögner fick mig att hela tiden tvivla och undra om hon har rätt. Varför skulle någon som hon falla för någon som mig? Hon som aldrig blir kär? Vad är det för speciellt med mig? Varför skulle jag utmärka mig från alla andra som fallit för henne där det faktiskt inte varit ömsesidigt?
Ah, det var den absolut hårdaste läxan hon utsatte mig för, utan tvekan! Det var som en kalldusch varje gång, jag fick en otrolig ångest och hon fick mig att känna mig helt galen. När hon sa något som inte stämde gick det bärsärkargång i huvudet på mig direkt och jag funderade på om jag kunde ha så fel. Men med tiden växte jag och blev tryggare i mig själv. Jag började lita på min intuition vilket gjorde att jag inte svalde allt hennes "svammel" (som hon kallar det :-) ). Jag sa att det var skitsnack när hon började slingra sig och tvingade henne till situationer som gjorde att hon oftast inte fick något annat val än att säga sanningen. När jag började stå på mig själv kom förändringen in och jag fick äntligen bekräftat efter lång tid det som jag redan visste men på grund utav dålig självkänsla inte vågat lita på.
Så varför är jag tacksam för lögner? Jo, för lögner får dig att vakna, reflektera och lyssna på din inre röst. Att tvivla på det man innerst inne vet är sant är att förolämpa och nedvärdera sig själv. Mitt issue har alltid varit att få bekräftat av andra att det jag känner in stämmer eftersom jag inte haft en inre tillit. Jag har inte vågat lita på mina känslor för jag har velat ha det mer konkret än så, antingen att man säger saker rätt ut eller skriver ner det eller visar det på ett tydligt sätt. Jag kan läsa undertexter, känna av folks sinnesstämningar och förstå små subtila signaler andra har svårt att uppfatta. En stark intuition är en gåva som vi särskilt sensitiva har fått och den förtjänar respekt och tillit. Jag är därför mycket tacksam idag för hennes "undanhållande av sanning" om sina känslor eftersom det tvingade mig att börja lita på mig själv. Hon gav mig inget annat val än att bygga upp en inre tillit och styrka vilket är den viktigaste erfarenheten någon nånsin pushat mig till.
Och som hon sa;
"Jag förstår inte hur du av alla människor som har en så stark intuition, kan tvivla på vad du känner in."
Nej, jag förstår det inte heller idag faktiskt :-)