Fotot tillhör Cindy DigitalFantasyArt

 

Jag har alltid haft en stark intuition och sett, hört och känt saker inte andra förnimmer. Men som barn lärde jag mig tidigt att om inte andra upplevde samma sak som jag så var det inte verkligt. På så sätt lärde jag mig att mina känslor är opålitliga och vikten av att använda intellektet istället. Min trygghet har varit mitt huvud och jag brukar säga att min hjärna vilar sällan eller aldrig (vilket den verkligen skulle behöva göra ofta).

Jag har uppmuntrats till att tänka logiskt, förnuftigt och vetenskapligt så min "känsliga" sida trycktes ner och ignorerades. Den sidan försvann aldrig men den slumrade kan man säga vilket gjort att jag ofta känt mig utanför och annorlunda. Men att inte få leva ut den jag verkligen är har lett till en djup inre konflikt som jag har brottats med under hela mitt liv. Det var inte förrän 2012 när jag av olika anledningar tvingades till att ta tag i min särskilda sensitivitet som jag började förstå att känslor också kan vara konkreta och logiska.

Men trots detta så finner skeptikern i mig ändå stor tröst i att det finns vetenskapliga belägg för HSP. Det är till och med ganska vanligt. Forskare tror att 15-20% av befolkningen räknas som särskilt sensitiv, alltså nästan var femte. Författaren Ilse Sand säger att vi inte bara hittar HSP hos människor. Högre stående djurarter visar också på två typer av karaktärsdrag där den ena gruppen är mer snabb, impulsiv, modig och äventyrslysten medan den andra är mer vaksam, försiktig och observant en längre tid innan de skrider till handling. Den andra gruppen är särskilt sensitiv.

Forskare tror att dessa två olika typer av individer finns till för att komplettera varandra för att tillsammans tjäna artens överlevnad. Ibland kan de mer försiktiga hinna varna resten av flocken så att alla överlever, andra gånger överlever endast de snabbaste. Men på det här sättet finns det alltid några som kan föra arten vidare. Det finns till och med särskilt sensitiva fiskar, det är de som inte simmar in i nätet, de har redan anat faran långt innan.

När jag tvivlar på mig själv, får höra att jag är överkänslig och överanalyserar, så finner jag en stor lättnad i att veta att det jag känner in är verkligt. Att det finns forskning som visar att jag inte är ensam om att känna som jag gör och att jag inte är "galen". Jag tar bara in fler intryck och på ett djupare sätt än andra människor gör och det är inget konstigt med det.