Det viktigaste jag har lärt mig är vikten av att vara i nuet. För mig innebär det att släppa taget  och inte oroa mig dvs. ha tillit. Men det blir ändå en konflikt ibland i min mediala utveckling eftersom mitt gamla jag (tänkaren) krockar med det nya jaget (kännaren). Egentligen kan man väl säga att det är mina två hjärnhalvor som bråkar. Jag ser det som att min vänstra hjärnhalva är mitt gamla jag som förlitar sig på det som känns konkret, vetenskapligt och logiskt. Men min högra hjärnhalva står för mitt nya jag där jag förlitar mig på vad jag känner in (intuitionen) och där jag också utvecklar min konstnärlighet och kreativitet. Jag tror att man mår som bäst om man försöker ha en balans mellan båda hjärnhalvorna och i mitt fall måste min högra hjärnhalva få mycket mer utrymme för att jag ska må bra. Där har jag lärt mig att meditation är som livsviktig medicin för mig. Det hjälper mig att se klart och vara närvarande i nuet. Men varför mår man så bra av meditation? Ramlade över en sida som beskriver det hela så bra:

"Det som sker i hjärnan när du slappnar av är att den kritiska vänstra hjärnhalvan bromsas upp och tonar ner sin dominans och fram kommer istället den högra mer okritiska hjärnhalvan och detta öppnar för en större mottaglighet för påverkan. Förenklat kan man säga att i ett avslappnat tillstånd är vi mer öppna för förändringar och nya tankar eftersom den vänstra kritiska delen av vår hjärna har trätt tillbaka till förmån för ett mer öppet sinne. Du hamnar då i ett tillstånd som bara är här och nu utan intryck från något utanför det du just då engagerar dig i."

http://www.tankecoaching.se/9310/Hem