Jag har varit med om mycket i mitt liv, på gott och ont. Länge levde jag med inställningen att aldrig ta ut något i förskott för då blev besvikelsen så mycket större när det inte slog in. En annan sak jag varit bra på var att förbereda mig för problem som kunde uppstå. Man kan kalla det katastroftänk. Men att hela tiden ha huvudet i det förflutna eller i framtiden gjorde mig låst, orolig, ångestfylld och väldigt frånvarande. Jag mådde inte bra av det. Jag fick litet tålamod och kände mig mycket stressad.

Det var först när jag började leva mer i nuet som jag kände att mitt liv blev lättare och bättre. Att bara släppa det förflutna och framtiden var otroligt skrämmande och jobbigt för mig i början. Att planera mitt liv in i minsta detalj med allt från vardagssysslor till relationer har gett mig en känsla av trygghet. När jag var tvungen att sluta göra upp planer eller inte ta hänsyn till saker som varit, kändes det om jag tappade kontrollen.

Men framtiden är ingenting som vi har kontroll över eller kan ta för given. Framtiden är illusioner och konstruktioner, de finns bara i tanken. Det går inte att förutse vad som ska hända eller hur saker och ting ska bli. Men det i sin tur betyder inte att jag sitter hemma och väntar på att något ska hända. Det kanske ser ut som om jag stundtals är passiv men inåt är jag mycket aktiv. Jag får kämpa mig till mina mål och drömmar som alla andra men jag kan inte stressa fram det utan måste ta en dag i taget. Processen är lika viktig som målet. Det jag behöver göra är att älska processen jag befinner mig i nu. Fokusera och koncentrera mig på den för då lever jag i nuet samtidigt som jag bereder väg för framtiden.

När det gäller saker som varit så ser jag ett syfte med allting. Det finns inga meningslösa erfarenheter, bara mindre bra. Det är väldigt svårt att se ibland men inget ont som inte har något gott med sig. Allt som hänt mig ser jag som lärdomar eller läxor. Ibland motsvarar livet ens förväntningar och ibland gör det inte det. Så länge vi lever kommer vi att vinna något och förlora något. Men personer och händelser kan aldrig hindra mig från att vara lycklig, de/det gör det bara svårare. Jag är tacksam för allt jag varit med om tills nu för det har hjälpt mig att bli den jag är. Det har format och utvecklat mig, gjort mig starkare och klokare.

Det tog lång tid för mig att förstå att jag bara känner mig riktigt lycklig när jag lever i ögonblicket. När jag fokuserar på det jag gör för tillfället så finns det inga problem. Det är när jag glömmer bort nuet som jag börjar må dåligt. När jag börjar jämföra nuet med det förflutna eller känner ett tvång att agera i nuet för få en bättre framtid. Då fokuserar jag fel och jag tappar energi. I nuet är jag beskyddad för då litar jag på mig själv, min inre vägledning och följer min inre röst.

När jag lever i nuet så släpps mina rädslor. Framtiden är inget jag oroar mig över och det förflutna är passerat. När jag har inställningen att "allt löser sig" och "det som händer, det händer" och "det finns en mening med det som sker" så blir jag lugn. Oro, ängslan och ångest förblindar mig. De gör att jag inte ser eller tänker klart och då missar jag allt fantastiskt som händer just nu, i ögonblicket. Jag känner mig mindre stressad när jag lever i nuet, jag blir mer kreativ och får en skarpare hjärna. Kvalitén på våra ögonblick bestämmer kvalitén på våra liv. Allt jag ser, hör, rör eller känner upplevs som mycket mer levande. Jag blir helt enkelt mer närvarande och harmonisk och därmed mer lycklig när jag lever i nuet!