Att lära sig att älska sig själv för den man verkligen är, är enligt mig den viktigaste läxan vi har att lära oss i livet. Men många av oss upplever det som svårt. Det är alltid lättare att älska andra än sig själv och det tror jag är för att vi är så medvetna om våra brister. Det är ju vi som lever med dem varje dag.

 

Enligt Ilse Sand är det vanligt att vi särskilt sensitiva har en låg självkänsla. Känslan att det är något fel på oss är vanlig eftersom många av oss ser, känner och tänker på ett sätt andra inte gör. Sedan barnsben har vi fått höra hur "överkänsliga" vi är för vi klarar inte så mycket stimulans som andra människor kan. Vi lever också i en kultur som uppmuntrar gränslös utåtvändhet och att vara ”alert, utåtriktad och energisk”. Då är det inte konstigt att man känner sig utanför och annorlunda.

 

Men om vi prioriterar och stärker relationen till oss själva (för DU är den viktigaste personen i ditt liv) och lär oss att älska och acceptera oss själva, så skapar vi en inre tillit och därmed ett liv i harmoni och trygghet. Det är först när vi hittar vår egen kärna och kommer till ro med oss själva som vi finner riktig balans i livet. Och då har vi hela världen framför oss för om du visste vilken otrolig inverkan din tankekraft har på ditt liv, dig själv, ditt arbete, dina mål, drömmar och relationer så skulle du aldrig tänka en negativ tanke igen! :-)