Fotot tillhör Cindy DigitalFantasyArt

Högkänsliga brukar vara varma, omtänksamma, förstående och kärleksfulla personer (enligt HSP-böcker). Det är fina egenskaper som absolut inte ska föraktas utan istället ses som styrkor. Men tyvärr har min särskilda sensitivitet lett till att jag många gånger investerar mer än vad jag får tillbaka och det fungerar inte i längden att prioritera andras behov och välmående före mina egna. Vi är själva ansvariga för vår egen lycka och att regelbundet fylla på våra energidepåer. När jag slösar med min energi så börjar andra "tanka" energi från mig eftersom min energi är "gratis". Det leder till att jag blir ångestfylld, orkeslös och ledsen. Emotionell utbrändhet kan man kalla det.

Länge irriterade jag mig på dessa "energitjuvar". Jag blev arg, frustrerad, sårad och ledsen och gillade inte att alltid bli tagen för given. Men idag vet jag att energitjuvar finns bara för att jag tillåter dem att göra det. Det är inte deras fel att min energistation står öppen dygnet runt med gratis energi och att de dras till den av just det skälet. Man blir ju som en fantastisk julrea året runt! Nej, det är mitt och endast mitt ansvar att se till att stänga efter mig och ha öppet på mina villkor.

Att inte slösa energi handlar också om veta att min uppgift inte är att "rädda" någon, särskilt inte om det blir på bekostnad av mig själv. Min omgivning brukar säga att jag har för stort hjärta och bryr mig för mycket. Eller ja, de brukade säga så men jag har förändrats där. Det betyder i sin tur inte att jag är oempatisk idag. Mina främsta egenskaper är fortfarande min otroliga förståelse och "godhet" men jag riktar den inte till vem som helst eller hur länge som helst om jag inte får något tillbaka. På det sättet ger jag endast av min extra energi och aldrig av min reservenergi.